Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återtåg till ståndlägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
man hade redan gått till kojs, men fick bråttom att
klä sig då han hörde våra röster. Vid den tiden visste
de ju inte om vi levde eller hade omkommit. Och nu
döko vi upp i deras eget läger vid nattens inbrott.
Bergman var helt naturligt högeligen intresserad av
våra gravfynd, och de samlingar vi gjort överlämnades
i hans vård. Han och Georg bekräftade vad vi redan
visste att icke ett ljud förnummits om den utlovade
oljan. De hade skickat bud med brev till
garnisonschefen i Korla med begäran om upplysningar, men
budet hade icke återkommit. Mitt beslut att själv resa
till Korla och eventuellt till Urumtji var sålunda det
enda rätta.
Vi hade mycket att tala om och sutto uppe en god
stund efter midnatt. Bergman bjöd på middag, där den
bästa rätten utgjordes av sur mjölk, anskaffad från
de herdar, som beta sina får vid stränderna av
Kumdarias sidosjöar.
Bergmans och Georgs lilla karavan bestod av Ördek,
som sagt sig känna till underbara gravplatser inne i
öknen, en vägkunnig turk från Jangi-su, ett par av
våra tjänare, fem hästar och tre åsnor och proviant för
tre veckor. De skulle gå mot väster, söder och sydost
till den gåtfulla gravplatsen, vilken sades vara belägen
på en styv dagsresas avstånd öster om Jangi-su och
något öster om gamla Tarims nedre lopp.
Då ståndlägret hade ont om mjöl, beslöto vi
återsända ett par av våra roddare och våra fem åsnor till
läger n:r 80 i Lop-deltat för att hämta de 500 catties
mjöl Chen och jag lämnat där i tältet.
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
