Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chens arbete vid Kum-daria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJOÖN
Sedan Hummel, Kung och Bergman i juni brutit
upp för att över Kuruk-tagh begiva sig till Urumtji
blev ensamheten och den dådlösa tillvaron för Georg,
Effe, våra kinesiska tjänare och kosackerna ändå mera
tryckande än förut. Den som icke varit med om en
sådan situation i ett så ödsligt land, kan icke göra sig
en föreställning därom. Bilarna stå på något avstånd
från floden, där marken är jämn och hård men tälten
äro uppslagna invid stranden. På alla håll utbreder sig
den ljust grågula öknen, över vars vidder den
upphettade luften dallrar liksom över en ångpanna. I norr
avteckna sig Kuruk-taghs närmaste kammar som en
blågrå kontur, något mörkare än himlen, vilken sällan
upplivas av skyar och moln. Allt är tyst, här finnas
inga människor, ingen väg. Det enda som ger värde
och lindring åt detta tröstlösa landskap är floden. Men
även Kum-daria är livlös. Aldrig någonsin passerar en
kanot förbi, blott änder och andra simfåglar ge liv
däråt.
Av de vetenskapligt arbetande medlemmarna i
expeditionen var Parker C. Chen den ende som höll ut
genom hela den tryckande sommaren.
Under de första junidagarna mätte han
vattenmängd och avdunstning vid ståndlägret och tog emot
den lilla karavan vi skickat från läger n:r 80 i
Kumdarias delta, dit även Gagarin och Tagil hörde.
Förgäves försökte han få bukt med vår radioapparat, som
förstörts av ryssarna.
Den 6 juni skickades några östturkar med fyra åsnor
och två kor till lägret n:r 80 i deltat, för att hämta
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
