Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Tun-hwang och de tusen buddhornas grottor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL TUN-HWANG
Framför oss äro ett par ryttare på väg åt samma håll
som vi. Då de höra bilsurret, vända de sig hastigt om
i sadlarna, sätta hälarna i hästarnas sidor och fly mot
de södra kullarna. Effe tror att de äro rövare med
dåligt samvete.
Bland kullar reser sig ett litet tempel och längre fram
ligger ett annat i ruiner. Förfallna hus och murar vittna
om en tidigare, nu försvunnen bebyggelse. Man
förvånas över att icke korsa markerade avloppsfåror från
bergen; de som finnas äro så grunda att de knappt
märkas på en lätt guppning hos automobilen.
Nu uppträder till höger om vägen den underliga och
karakteristiska landskapsform, som östturkarna kalla
”jardang”, långa omkring meterhöga åsar och lister,
av vinden utmodellerade i lersediment och alluvioner.
Under kanotfärden på Kum-daria hade vi sett dem
i all deras glans.
Äntligen uppträder ett tecken till liv. Här kommer
en kärra med höga hjul, dragen av ett par oxar och
ledsagad av tre män och en åsna. Den är lastad med
bomull och päron. Vi få höra att de senare i
Tunhwang betinga ett pris av en kopparslant per styck
och i Anhsi av tre kopparslantar. Av dessa, med ett
fyrkantigt hål i mitten försedda mynt gå i Tun-hwang
400 på en silverdollar, men i Anhsi 550 stycken.
Vid Lu-ts’ao-ko eller ”Vassdalen” ligger åter ett
mindre tempel i ruiner. Kullarna i söder bli lägre och
avståndet till dem växer. Landet är fruktansvärt
ödsligt. På alla håll utbreder sig nu fullkomligt steril
öken. Men trafiken blir något livligare. Tid efter
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
