Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Pei-shans labyrint av berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Mellan låga berg och obetydliga toppar leder den
alltjämt av små rösen kännetecknade vägen vidare mot
nordnordväst. Marken är hård, stigningen ytterst
obetydlig, här och var växer en tuva. Efter att ha korsat
en sekundär tröskel lägra vi på en grusslätt 1,500 m.
över havet. ;
Nästa dagsled förde oss mot norr mellan låga, mörka
kammar. Vi följa en bred dalgång med hård mark.
Vägvisaren är förfärad över våra planer och säger att
nästa pass är omöjligt för bilar. Ett röse till vänster
betecknar en källa som nu var torr, men efter
tillfälliga regn för vatten. Det ”omöjliga” passet är flackt
och bekvämt, c:a 1,770 m. högt, och norr därom öppna
sig vidare utsikter. Genom en blott 10 m. bred defilé
komma vi ut i en arenadal, där tuvor äro mera
allmänna, torra och taggiga. Gamla spår av en kärra
synas; de antyda att denna väg, som utan tvivel leder
till Hami är trafikabel för hjuldon. Rösen äro
allmänna, en gång kunde man från en punkt räkna tio
stycken. Spår efter gamla läger passeras då och då;
vid ett av dem låg skelettet av en kamel. Bergens
relativa höjd är obetydlig, 50 eller högst 100 m.
En ny pasströskel har 1,870 m. höjd och krönes av
ett större konformigt röse av småsten. På dess andra
sida följer åter en arenadal på alla håll omgiven av
låga berg. En och annan snöflinga faller, men solen,
en sällsynt gäst, lyser dock tidtals över ödemarken.
Det är kallt och de som åka på krönet av lastbilen ta
på sig pälsarna. Mitt i dalen växa några tamarisker.
Ming-shui, ”Det klara vattnet”, är en plats som saknar
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
