Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghaschun-gobis sanddyner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
hästar. Då de upptäcka oss, försvinna de skyndsamt
i söder. Det ser ut som om vi vore beskuggade av
dunkla stigmän.
Marken är mjuk och lastbilen fastnar ofta. Spadar
och repmattor äro då i full gång. För att finna hårdare
mark hålla vi mot nordväst i mera öppet land. Där
är spillning av vildkamel allmän och även färska spår
av vildåsnor och antiloper. De vilda djuren känna alla
öppna källor; kring Lo-t’o-ching vimlade det av spår.
Kursen blir åter västlig. I norr är landet oerhört
öppet och flackt, i söder synas på långt håll låga kullar.
Än köra vi över mjuk steril mark, vars yta är täckt
med fint, grått grus, än över fläckar av gul lera,
nedspolad efter regn, hård, glänsande jämn som golvet i
ett slottsgemak.
På eftermiddagen komma vi ut i en bred
avloppsfåra mellan 3 m. höga erosionsterrasser. Vi följa
denna välsignade bädd i flera timmar och hoppas att
den länge skall hjälpa oss på väg. Den faller
omärkligt åt västsydväst och dess mark är hård och jämn.
På något avstånd från bädden resa sig åter låga kullar.
Lastbilen stannar, Serat hoppar ur med bössan. En
ensam vildkamel vandrar långsamt till höger om oss.
Han tvärstannar, höjer huvudet, står stilla som en
bildstod ett ögonblick och sätter därpå av mot norr
försvinnande med en molnskuggas hastighet. Jag gläder
mig åt att intet mördande skott blev avlossat mot
ödemarkens konung.
Klockan fem skymmer det och ficklamporna tas
fram för kompasspejlingarna. En stund senare lägra vi
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
