Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghaschun-gobis sanddyner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHASCHUN-GOBIS SANDDYNER
gar och deras proviant hade tagit slut. Att reparera
skadorna var omöjligt utan vissa verktyg som funnos
på Serats bil. Hade Georg följt med Serat på hans och
Yews nattliga färd från Anhsi den 20 november, så
hade missödet hastigt kunnat botas. Men nu låg han
där, tack vare sin motvilja mot nattmörkret, hjälplös
och avskuren både från verktygen och vårt läger. Han
hade just beslutit att skicka Liu Chia de nio milen till
oss, vilka den unge kinesen halvspringande bort kunna
tillryggalägga på femton timmar.
Efter två timmar och sedan Georg fått de små
förråd vi medtagit återvände vi samma väg vi kommit
för att från lägret vid Lo-t’o-ching hämta den hjälp
Georg behövde. Det blev kallt i bilen, redan klockan 8
— 90° och nattens minimum — 16;3°.
Vid Ma-lien-ch’üan stannade vi ett tag för att hämta
vatten. I snåren hördes några män samtala. Vi sökte
dem i månskenet, men de försvunno som skuggor.
Vi fortsätta. Billamporna äro tända. Belysta av
deras skarpa ljus träkda tamariskerna fram ur mörkret
som vita vålnader och spöken med uppsträckta armar.
Effe förklarar att en man sticker upp huvudet över
krönet av en liten kulle; ack, det är blott ett vägmärke.
Klockan var över ett på natten då vi efter tolv
timmars färd nådde våra tält vid Lo-t’o-ching. Alla sovo
så djupt att vi måste sätta liv i dem med sirenen. Vårt
sena aftonmål och långa överläggningar höllo oss uppe
till klockan 4 f. m. medan vinterkölden knäppte där
utanför.
18. — He din, Den vandrande sjön. 273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
