Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom den vilda kamelens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
30 november var den femte dagen. Deras uppdrag gick
ut på att finna en trafikabel väg väster ut till
Lopdepressionen.
Klockan var nära tre då vi hörde bilsurr och
skyndade ut. Där kom Serat och Tjokdung med lastbilen
i behåll och ett brev från Kung, som rapporterade att
de över ganska besvärlig terräng trängt fram mot
sydväst och väster 15 mil till en sänka, där de funnit
vatten genom att gräva. Därifrån hade de fortsatt ännu
2 mil tills de hejdats av oframkomlig dynsand.
Därför hade de återvänt till den nya brunnen, som de
kallade ”Kung-ching” eller Kungs brunn. På denna plats
kvarstannade Kung och San Wa-tse, medan Serat och
Tjokdung återvände till oss. I sitt brev ber Kung oss
komma skyndsamt för att från ”Kung-ching” finna
en sydligare väg mot väster.
På morgonen den 1 december packades och stuvades
åter. Det såg hopplöst ut att få plats för hela bagaget
på vår enda lastbil. Där stodo i en pittoresk oordning
hela rader av bensincylindrar, proviantlådor och
kistor och där lågo de hoprullade tälten och sovsäckarna.
Säckar fyllda med is och tomcylindrar med sötvatten
krävde också utrymme. Bilens last skulle säkert
överstiga två ton.
Vi hade nu 270 gallons bensin. Hos Kung fanns 120
gallons. Att kvarlämna en bensindepå för återfärden
ansågs alltför riskabelt då vi inte visste om vi skulle
komma tillbaka denna väg eller någon annan. Fyra
överflödiga tomcylindrar fylldes med sand och
ställdes upp som ett vägmärke. Förmodligen skulle detta
278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
