Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
om våra floder och sjöar, och Shaw lyckades icke
förskaffa sig några pålitliga underrättelser om dem. I sin
reseskildring säger han blott:
”Öknarnas periferiska delar äro bebodda av
doloner, en muhammedansk stam av halvnomadiska
plundrarevanor ... Bortom dem åter och ibland de laguner
och sjöar (av vilka den största är Lob Noor), vilka
bildats i mitten av öknen nära det område som kallas
Koordam-kåk, där de förenade vattendragen från
Östturkistan försvinna i sanden, äro osäkra rykten
gängse om en vild stam, som lever av fisk och går
klädd i näver från träd, men jag fann aldrig någon
som sett dem.”
Shaw har däremot fått veta att ”antiloperna gå i
stora hjordar såsom också de vilda kamelerna (?) göra
i den stora öknen öster ut. Denna öken är förbunden
med underbara vidskepelser.” Shaw sätter ett
frågetecken efter de vilda kamelerna, på vilkas tillvaro han
tyckes tvivla.
Om Lop-nor och den vilda kamelen hade man alltså
ännu år 1870 inga säkrare underrättelser än den lärde
Carl Ritter, som i sjunde delen av sin Erdkunde (sid.
327) på tal om Kaschgar, Aksu, Kara-schahr, etc.,
skriver:
”Det är i samband med de olika skildringarna av
dessa orter som vi här och där finna ländernas
hydrografiska förhållanden omnämnda; ty om förloppet av
och sammanhanget hos det stora turkestanska
flodsystemet, stäppfloden, som når sitt slut i Lop-nor, är
oss ingen särskild berättelse av ett ögonvittne bekant,
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
