Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vandrande sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Från Lou-lan mot söder utförde jag därpå en
nivellering, som visade tillvaron av en depression i öknens
norra del. Höjdskillnaden mellan utgångspunkten vid
mitt läger i Lou-lan och Kara-koschuns nordligaste
sjösttrand uppgick till föga mer än 2 meter.
Lopöknen visade sig sålunda i stort sett vara nästan lika
horisontal och jämn som en havsyta. Den var täckt av
i sjöar avsatta sediment av olika ålder och av vinden
modellerade till de egendomliga ”jardangs” vi lärt
känna i det föregående. Stora vidder av äldre
sjöbotten bestodo också av ”schor” eller salthaltig, till
tegelhårda flak och åsar stelnad lera.
Sedan jag efter kartläggningen av Kuruk-darias
torra bädd, undersökningarna kring Lou-lan och
navigationerna med kanoter och andra farkoster på de
flesta av Tarimdeltats armar och sjöar samt
framträngandet på Kara-koschun så långt man kunde
komma innan vassbestånden blevo ogenomträngliga
och sedan jag också korsat den gamla
Lop-nor-depressionens nordöstligaste vik — hade jag samlat en
erfarenhet och vunnit en överblick över hela området, som
tillät mig att uppställa följande teori:
I ett ökenland, vars yta praktiskt taget är lika jämn
som havets, måste det rinnande vattnet vara ytterst
känsligt för även de minsta nivåförändringar. Under
de geologiskt talat korta perioder av halvtannat
årtusende, varom här är fråga, kunna sekulära
nivåförändringar, framkallade av rörelser i jordskorpan, icke
spela någon märkbar roll. Slutsjöns periodiska vand-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
