Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sista pulsslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
Detta meddelande slog mig som en blixt! Det
innebar icke allenast att mina 28 år tidigare uppställda
teorier voro riktiga, utan också att min profetia om
Lop-nors och nedersta Tarims snara återvändande till
sina gamla bäddar i norr redan slagit in.
Aldrig har jag så grundligt pumpat en inföding på
hans vetande som den 20 februari 1928 och jag insåg
genast att denna dag skulle få sin givna plats i
Centralasiens upptäcktshistoria. Då skänktes oss lösningen
av den vandrande sjöns gåta. Här kom svaret på
polemiken mellan v. Richthofen och Prschevalskij, Kozloff
och mig och på Huntingtons och Steins
forskningsresultat och förklaringar.
Sedan 1896 hade jag sysselsatt mig med Lop-nors
geografiska problem. Utmed dess norra strand och
utmed Kuruk-daria hade den gamla Sidenvägen gått
fram. Lou-lan var dess huvudort i denna trakt. Då
floden och sjön omkring år 330 vandrat mot söder,
hade Sidenvägen blivit avklippt, Lou-lan övergivet och
glömt. Nu hade vattnet kommit tillbaka till sina
gamla bäddar och nya perspektiv av historisk
betydelse rullade upp sig inför våra ögon. Torka,
dödstystnad och glömska hade i sexton sekel svävat över
denna trakt, som nu plötsligt åter blivit aktuell, och
det var vår expedition förbehållet att knyta
tillsammans den fladdrande kedjan till ett helt. Bakom lågo
de två årtusenden under vilka Lop-nor varit känt av
kineserna och framför oss — vi svindlade inför tanken
på tallösa, dimhöljda år, under vilka nya trafikleder,
bilvägar, järnvägar och strategiska vägar skulle byggas
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
