Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sista pulsslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
men uttorkade flodbädden med den döda skogen på
stränderna. Där stodo träden som gravvårdar på en
kyrkogård, gråa, spruckna, döda sedan 1,600 år och
sköra som lergods. Intet liv, inte en droppe av vatten
i denna bädd, där en mäktig flod fordom
strömmat och där ökenvinden susat i lummiga
poppelkronor. Och här hade funnits en stad med konstrikt
utsirade tempel och stupas liknande torn uppförda till
Buddhas ära. Här hade hållits en stark garnison till
försvar mot barbarerna i norr och i karavanserajer
och på marknadsplatser hade krämare från länderna
i väster, från Indien och Kina drivit sin handel.
Hopbuntat i balar, insydda i säckväv hade på kameler och
oxkärror forslats de dyrbara kinesiska sidentyger,
varmed hetärerna i kejsartidens Rom prytt sig till dans.
Ja, det var då! År 1900. År 1921 hade floden
återvänt till sn gamla bädd och år 1928 fick jag den första
underrättelsen om att min spådom slagit in. Att jag
före alla andra kulturmänniskor på jorden fick veta
vad som tilldragit sig, var i sanning en ödets skickelse,
så underbar och osannolik, att den i ett diktverk skulle
ha förefallit misslyckad.
Emellertid fortsatte vi från Turfan till provinsen
Sinkiangs huvudstad Urumtji där vi blevo gästfritt
emottagna av generalguvernören, den gamle marskalk
Yang Tseng-hsin.
Tokta Ahuns muntliga skildringar voro dock icke
nog för oss. Orientalerna äro i besittning av en
sprudlande fantasi och för dem är sanningen ett mycket
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
