Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sista pulsslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
tänjbart begrepp. Vi måste själva med egna ögon och
instrument konstatera att Tokta Ahuns uppgifter
överensstämde med verkligheten.
Utan svårighet fick jag av marskalk Yang tillstånd
att genast skicka vår geolog d:r Erik Norin ned till
den återuppståndna floden.
Den 11 april 1928 bröt Norin upp från den lilla byn
Singer i Kuruk-tagh och såg snart på en mils avstånd
i söder den nya flodens vattenyta glittra i solskenet.
Så länge bädden låg torr hade den kallats Kuruk-daria,
”Den torra floden”. Nu använda östturkarna namnet
Kum-daria, ”Sandfloden”, som gäller alltifrån
Tömenpu till Lop-nor.
Norin blev den förste europé som såg Kum-daria
slingrande lik ett blått band genom den ljust grågula
öknen. Han följde floden 220 km. mot öster till en
punkt belägen ett par mil NNO om Lou-lan,
kartlade dess lopp så långt han kunde se det från stranden
och fann det mäktiga vattenbandet i stort sett följa
samma fåra som jag kartlagt 28 år förut. I sitt övre
lopp var den nya floden 100 till 150 m. bred, flera
meter djup och hade en strömhastighet av omkring
1 m. i sekunden.
Norr om Lou-lan fann Norin floden splittrad i ett
inlandsdelta, som hindrade honom från att framtränga
till själva stadens ruinfält.
Redan då frodades oöverskådliga vassfält på
stränderna. Nya tamarisker slogo rot och växtfrön fördes
av strömmen allt djupare in i denna öken, som i min
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
