Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det sista pulsslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANDRANDE SJÖN
med dem att spaningarna efter Lop-nor skulle falla
på min lott. Men genom generalguvernörens avoghet
måste denna plan uppgivas.
Det var då, i december 1928, som prof. Hsü
Pingch’ang, d:r Hummel och jag begåvo oss till Nanking
för att klaga över generalguvernörens omedgörlighet.
Marskalk Chiang Kai-shek lovade oss sitt bistånd.
Genom omständigheternas makt kom jag sedan in på
ett nytt spår och Lop-nor fick tills vidare vänta.
Problemets huvuddrag hade vi klara, endast
slutsjön fattades. Fem medlemmar i vår expedition hade
år 1928 färdats genom nedre Tarims delta, där
Prschevalskij varit den förste och där jag 20 år senare
också dragit fram med kameler, kanoter eller färjor.
Två av dessa fem, arkeologen Folke Bergman och
meteorologen d:r Waldemar Haude sände mig
rapporter om sina resor och iakttagelser. De funno de
nedersta delarna av Tarims och Kontje-darias lopp i
det närmaste uttorkade. Blott under högvattenstiden
kunde på sin höjd en ringa kvantitet vatten tränga in
i dessa bäddar. Så långt som till Arghan hade enligt
Bergmans iakttagelser sedan 1924 inte en droppe
rinnande vatten nått fram. Endast gölar av stillastående
vatten funnos ännu kvar i Tarims övergivna bädd.
Det var därför tydligt att både Tarim och dess
biflod Kontje-daria redan år 1928 förflyttat sitt lopp
till den gamla, torra bädden Kuruk-daria, nu kallad
Kum-daria. Därmed hade bevisats att min teori var
riktig även i den punkten att icke allenast
Kontjedaria, utan också det östturkistanska flodsystemets
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
