Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
ogjordt; hon kokade om, sockrade på nytt och silade
om géléen, men den förargliga saften ville ej stelna.
Hon hade gerna velat springa hem, sådan som
hon stod, klädd i bröstlapp och barärmad, för att
bedja sin mor om hjelp, men John och hon hade
kommit öfverens om att aldrig tråka ut någon med
deras enskilda ledsamheter, försök eller gräl. De
hade skrattat åt det sista ordet, liksom om blotta
tanken, att någonting sådant kunde hända, hade
varit 1 högsta grad orimlig. De höllo hvad de kommit
öfverens om och då de kunde berga sig utan hjelp
gjorde de det, och ingen blandade sig i deras ange-
lägenheter — ty mrs March hade tillstyrkt planen.
Margret sträfvade alltså ensam med sin omedgörliga
gelé hela den heta sommardagen, och klockan fem
satte hon sig ned i sitt upp- och nedvända kök,
vred sina nedsmutsade händer och började storgråta.
Under den första tiden af sitt äktenskap hade
hon ofta med glad tillförsigt yttrat:
"Min man skall alltid känna att han när som
helst kan taga en vän med sig hem, då han önskar
det, ty jag skall alltid vara beredd. Det skall aldrig
vara något bråk, eller bannor eller otrefnad, utan
ett fint hem, en glad hustru och en god middag.
Älskade John, du behöfver aldrig bedja mig om lof
då du bjuder någon, utan bjud hvem du vill och
var säker om att de alltid skola blifva hjertligt väl-
komnade af mig."
Huru förtjusande lät icke detta! John riktigt
strålade af glädje och stolthet, då han hörde henne
säga så, och kände hvad det var för en välsignad sak
att ega en öfverlägsen hustru. Men fastän de nog
haft främmande allt som oftast, hade det likväl aldrig
råkat vara oväntadt, och Margret hade aldrig haft
tillfälle att utmärka sig förrän nu. Det händer alltid
så i denna tårarnes dal, det ligger någonting ound-
vikligt i sådane saker, som vi blott kunna undra
öfver, beklaga och fördraga, så godt vi kunna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
