Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Om John icke hade glömt bort hela géléet,
skulle det verkligen hafva varit oförlåtligt af honom;
att af alla dagar på året just välja denna för att
oväntadt bjuda en vän hem på middag. Men som
han visste att rikliga matförråd blifvit hemskickade
å morgonen och han var säker om, att middagen
alltid var färdig på slaget, njöt han på förhand af
den förtjusande effekt det skulle göra, då hans vackra
hustru kom springande för att möta honom, och huru
han skulle föra sin vän till sitt hem, med den inner-
liga tillfredsställelsen hos en ung äkta man och värd.
Men då John kom till "Dufslaget", upptäckte
han, att det kan finnas en hel verld af bedragna
förhoppningar. Förstugudörren stod vanligen helt
gästfritt öppen; men nu var den icke allenast stängd,
utan läst och jord sedan gårdagen prydde ännu
7 trappan. Förmaksfönstren voro stängda och rullgar-
dinerna nedsläppta, och på verandan märktes ingen
tafla af någon liten vacker, hvitklädd hustru, som
satt och sydde och hade en liten förirrad’ pil i håret,
ej heller såg man någon värdinna, som med strålande
ögon och leende läppar blygt välkomnade gästen då
hon helsade på honom. Nej, ingenting sådant skedde
— ty ingen menniska syntes, mer än en rödbrusig
pojke, som låg.och sof under vinbärsbuskarne.
«Jag är rädd, att någonting har händt. Gå åt
trädgården, Scott, medan jag letar rätt på mrs Brooke,”
sade John uppskrämd utaf tystnaden och stillheten.
Han sprang rundt omkring huset, ledd utaf en
skarp lukt af brändt socker och mr Scott gick bak
efter honom, med ett lustigt uttryck i sitt ansigte.
Han stannade försigtigtvis på afstånd, då han såg
Brooke försvinna; men han kunde både se och höra,
och som han var ungkarl njöt han i hög grad af
hvad som försiggick.
I köket rådde förvirring och förtviflan; ty en
del af géléet rann från burk till burk, en annan del
låg på golfvet och den tredje brände helt hurtigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
