Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
ord eller blick, så skall han skänka dig det förtro-
’ende du förtjenar och det stöd, du behöfver. Hans
lynne är ej likt vårt, som hastigt flammar upp och
går straxt öfver, utan hans är den der stilla bleka
vreden, som sällan lågar upp, men en gång tänd, är
för svår att släcka. Åkta dig att uppväcka hans vrede
mot dig sjelf, ty lugn och lycka bero på att du för-
mår bibehålla hans aktning. Haf akt på dig sjelf
och var den första, som ber om förlåtelse, ifall ni bår
da fela, och vakta dig för små tvister, missförstånd
och hastiga ord; ty genom sådant lägges ofta grunden
till bitter ånger och sorg.”
Dessa ord återkommo i Margrets minne, under det
hon i solnedgången satt och sydde -— och isynnerhet
de sista orden. -Detta var deu första allvarsamma
misshällighet dem emellan. Hennes egna häftiga
yttranden syntes henne nu både oförståndiga och ovän-
liga och hennes yrede föreföll henne mycket barnslig,
och tanken på att John kommit hem till ett sådant hem,
kom riktigt hennes hjerta att smälta. Hon såg på
honom med tårar i ögonen; men han såg dem ej.
Hon lade bort sitt arbete, steg upp och tänkte: "Jag
skall vara den förste, som säger förlåt mig!” men
hån tycktes inte höra henne. Hon gick mycket lång-
samt öfver rummet, ty det var svårt att qväfva stolt-
heten, och stälde sig bredvid honom, men han vände ej
på hufvudet. För ett ögonblick kände hon som om hon
omöjligen kunnat göra det; men då kom tanken:
Detta är början, jag vill göra min skyldighet, så att
jag ej har någonting att förebrå mig,” och lutande sig
ned kysste hon lätt sin man på pannan. Detta stälde
naturligtvis allt till rätta; den afbedjande kyssen var
bättre än en hel mängd ord och i nästa ögonblick
hade John satt henne i sitt knä och sade ömt; "Det
var för mycket obeskedligt att skratta åt de stackars
géléburkarne; förlåt mig älskade jag skall aldrig göra
så meral" sa
Men likväl gjorde han det hundra gånger och det-
samma gjorde äfven Margret, och begge förklarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
