- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
87

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

hennes egensinnighet beherrskade henne åter; men
Amy, som samvetsgrant gjort sin pligt, var glad och
älskvärd mot alla och var i det mest englalika lynne.
Denna älskvärda sinnesstämning kändes genast, och
begge. tanterna kallade henne på det kärleksfullaste
sätt "min söta, min kära", och då flickorna gått, sade
de om henne med stort eftertryck — det kära
barnet blir snällare för hvar dag."

"Skall du hjelpa till med bazaren?" frågade mrs
Carrol, just som Amy satte sig bredvid henne med
detta förtroendefulla utseende, som äldre menniskor
tycka så mycket om hos unga.

"Ja tant, mrs Chester frågade om jag ville, och
jag erbjöd mig att stå vid ett af borden, efter som
Jag icke hade någonting annat att gifva, än min tid."

"Jag ämnar inte hjelpa till," inföll Hanna bestämdt,
"jag afskyr att bli så der förnämt beskyddad, och de
der Chesters anse det för en stor ynnest, då de till-
låta oss hjelpa till vid deras högeligen trassliga bazar.
Jag förstår inte, Amy, hur du kunde lofva — de vilja
blott ha dig att arbeta. ’

"Jag arbetar gerna — det är för Freedmäns
lika väl som för Öhesters, och jag tycker det var
mycket snällt af dem att låta mig dela både arbetet
och nöjet. Beskydd besvärar inte mig, då det är
välment.’"

"Fullkomligt riktigt och rätt sagdt. Jag tycker
om att du har ett tacksamt sinne, mitt kära barn,
det är ett nöje att hjelpa menniskor, som uppskatta
våra bemödanden, det fins nog de, som icke göra
det, och det är påkostande," anmärkte tant March,
i det hon öfver glasögonen såg på Hanna, som satt
afsides och med ett särdeles förargadt uttryck gun-
gade i gungstolen. Om Hanna blott hade vetat
hvilken stor lycka som var ämnad att läggas i hen-
nes eller Amys vågskål, skulle hon i minuten blifvit
mild som en -dufva; men olyckligtvis hafva vi icke
fönster på våra bröst och kunna således icke se hvad
som försiggår i våra vänners sinnen. I allmänhet är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free