- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
88

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

nog bäst, att vi icke kunna det — men ibland skulle
det allt vara en stor tröst — och dessutom vore det
ja en sådan besparing på tid och häftiga vredesut-
brott. Då Hanna nästa gång yttrade sig, beröfvade
hon sig ett mångårigt nöje och erhöll i sitt hjerta en
väl afpassad lexa att hålla sin tunga i styr.

Jag tycker icke om några ynnestbevis, de
trycka mig och komma mig att känna som om jag
vore en slaf, jag vill helst göra allt för mig sjelf och
vara fullkomligt oberoende."

«Aha! hoslade tant OCarrol sakta och såg på
tant March.

Det sade jag dig ju," svarade tant March med
en bestämd nick åt tant Carrol.

Lyckligtvis fullkomligt okunnig om hvad hon
hade gjort, satte Hanna näsan i vädret med ett
revolutionärt utseende, som var allt utom inbjudande.

«Talar du franska, mitt barn?" frågade mrs
Carrol, läggande handen på Amys arm.

«Ganska bra, tack vare tant March, som lät
Estes tala med mig så ofta jag ville," svarade Amy
med en tacksam blick, som kom den gamla damen
att vänligt småle.

sKan du lefvande språk bra?" frågade mrs Car-
rol Hanna.

«Jag kan ej ett ord, jag är mycket dum, då det
kommer an på sådana studier; franskan kan jag inte
tåla, det är ett sådant slipprigt dumt språk," var det
tvära svaret.

De begge tanterna utbytte åter en blick, och
tant March sade till Amy: "Min bästa, jag tror, att
du nu är stark och frisk. Du har ju aldrig ondt i
dina ögon nu mera?” :

«Nej inte alls, tant lilla; tack för tants godhet
att fråga efter hur jag mår! Nu är jag fullkomligt
frisk och tänker uträtta stora saker nästa vinter, så
att jag kan vara färdig att fara till Rom, när den
glada tiden kommer."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free