Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
O, har du någonsin hört talas om Kate Kearney;
Hon bor vid stränderna af Killarney.
Frokta glansen i hennes öga,
Sky faran och fy,
Ty olycksbringande är blicken ur Kate Kearneys öga.
Var icke detta narraktigt?
Vi dröjde endast några timmar 1 Liverpool. Det
är en smutsig, bullersam stad, och jag var glad att
få lemna den. Onkel rusade ut och köpte ett par
hundskinnshandskar, ett par fula, grofva skor och en
stor paraply och lät raka sig å la John Bull, hvilket
för honom var det vigtigaste, sedan smickrade han
sig med, att han såg ut som en riktig britt; men
första gången han skulle ha dammet afborstadt på
sina skor, visste den lille skoputsaren, att en ameri-
kanare stod i dem, och han sade med ett grin; "nu
har ni fått dem blanka, min herre, jag har gifvit
dem den sista yankeeglansen." Detta roade onkel
utomordentligt. O, jag måste berätta er hvad den tokige
Lennox gjorde! Han bad sin vän Ward, som följde
med oss, att beställa en bukett åt mig, och det första
jag fick se, då jag kom in i mitt rum, var en vacker
bukett med ”helsningar från Robert Lennox" på kortet.
Var det inte lustigt, fickor? Jag tycker om att resa!
Jag skall aldrig komma till London, om jag icke
skyndar mig. Resan dit var som att fara genom ett
långt målningsgalleri fullt af vackra landskap. Farm-
husen utgjorde min förtjusning med sina halmtak,
murgrön upp till takåsen, jalusier för fönstren och
raska qvinnor med rosenkindade barn framför dörrarne.
Sjelfva kreaturen sågo lugnare ut än våra, der de
stodo upp till knät i klöfver, och hönsen hade ett
förnöjdt skrockande, liksom de aldrig kunnat blifva
nervösa, som yankee-kycklingar. Sådane utmärkta
färger har jag aldrig sett — gräset sågrönt, himmelen
så blå, säden så gul, skogarne så mörka — jag var
i en förtjusning hela vägen, och så var äfven Florence,
och vi sprungo oupphörligt från den ena sidan till
den andra, försökande att se allting under det vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
