- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
108

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

ilade framåt med en fart af sextio engelska militimmen.
Tant var trött och somnade, men onkel läste sin rese-
handbok och ville ej bli förvånad öfver någonting.
Så här gick allt till hela vägen: Åmy springer upp. —
«0 det der gråa stället, som ligger ibland träden,
måste vara Kenilworth! Florence springer till mitt
fönster. — 8å ljufligt; vi måste fara dit någon gång,
eller huru, pappa?” Onkel beundrar i allsköns lugna
sina stöflar. — ’Nej, mitt barn, såvida du icke vill
dricka öl, ty det är ett bryggeri.”

Det uppstår en paus — sedan utropar Florence.

<Min Gud, der är en galge, och man håller på
att hänga en karl!” "Hvar? hvar?" skriker Amy,
stirrande ut på två höga pålar med en tvärbjelke
och några dinglande kedjor. "En kolgrufva,” anmärkte
onkel, plirande med ögonen. "Här är en vacker flock
af liggande lam,” säger Amy. "Se, pappa, äro de inte
vackra ?" tillägger Florence känslofullt. Det är gäss,
mina unga damer," svarar onkel med en ton, som
gör oss tysta tills Florence beslöt sig för att njuta
af "Kapten Cavandishs kurtiser” och jag fick behålla
hela sceneriet för mig sjelf.

Det regnade naturligtvis, då vi kommo till-London,
och. man fick ej se någonting annat, än dimma och
paraplyer. Vi hvilade oss, packade upp och gingo
litet i bodarne mellan regnskurarne. Jag fick aftant
Mary några nya saker, ty jag kom ju af i en sådan
hast, att jag ej var halffärdig. Jag fick en vacker
hvit hatt med blå plym, en utmärkt söt musslinkläd-
ning, som passade till hatten, och den vackraste kappa,
som man någonsin kunde se.

Att besöka bodarne på Regent Street är verkligen
någonting storartadt; allt tyckes vara så billigt —
man kan få vackra band, som endast kosta sex pence
alnen. Jag försåg mig med en mängd saker, men
mina handskar skall jag köpa i Paris.

Stöter ej detta en smula på elegans och rikedom”?

Medan tant och onkel voro ute, hade Florence
och jag beställt en "hansom cab" för att fara ut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free