- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
136

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

rusade hon af, lemnande mig: att sjelf ordna i mitt
nya näste.

Då jag straxt derefter gick ned, såg jag någon-
ting, som jag tyckte om. Trapporna här i huset
äro mycket långa, och medan jag stod och väntade
vid början af den tredje trappan för att låta en liten
tjensteflicka streta upp för den, såg jag en man.
som såg egen ut, komma bakom henne, taga det
tunga kolämbaret ur hennes hand, bära upp det hela
vägen, sätta ned det vid en dörr straxt bredvid och
gå bort, i det han med en vänlig nick och ett främ-
mande uttal sade:

sDet gick bättre så. Den lilla ryggen är för
ung, att bära en sådan börda."

Var det inte snällt af honom? Jag tycker om
sådant, ty som pappa säger, småsaker visa karak-
teren. Då jag i qväll omtalade detta för mrs Kirke,
så skrattade hon och sade:

«Det måste varit professor Bhaer, ty han gör
alltid på det der viset."

Mrs Kirke berättade mig, att han var från
Berlin och mycket lärd och mycket god, men fattig
som en kyrkråtta, och ger lektioher för att under-
hålla sig sjelf och två små föräldralösa systersöner,
som han uppfostrar här, enligt sin systers önskan
— hon hade gift sig med en amerikanare. Det är
ej någon särdeles romantisk historia, men den intres-
serar mig och det gladde mig att höra, att mrs
Kirke lånar honom sitt förmak, då han läser
med somliga af sina elever. Det är en glasdörr
mellan förmaket och barnkammaren, och jag tänker
titta på honom, och sen skall jag berätta er, huru han
ser ut. Han är nästan fyratio år, så det har ingen
fara, mamma lilla! Sedan jag druckit the och lekt
natthugg med de små flickorna, anföll jag den nya
arbetskorgen och hade ett lugnt gvällprat med min
nya vän. Jag ämnar föra dagboks-anteckningar och
skicka af dem en gång i veckan, godnatt derför, mera
i morgon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free