Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Tisdags afton.
I dag på morgonen hade jag lifligt i mitt semi-
narium; ty barnen uppförde sig som Sancho, och en
gång trodde jag verkligen, att jag skulle ruska dem
öfver en bank; men en god engel gaf mig den in-
gifvelsen, att jag skulle försöka gymnastik, och höll
på så länge med den, tills de voro glada att få sitta
ned och hålla sig stilla. Efter lunchen tog flickan
dem med sig ut för att spatsera, och jag gick till
min sömnad "med villig håg", lik lilla Mabel. Jag höll
Just på att tacka min lyckliga stjerna för det jag
hade lärt- mig att sy knappbhål så väl, då förmaks-
dörren öppnades och stängdes och någon började gnola.
«Kennst du das Land —»
alldeles som en stor mjödhumla. Jag vet, att det
var särdeles opassande, men jag kunde ej motstå
frestelsen, utan lyfte upp den ena ändan af gardinen
framför glasdörren och tittade förstulet in. Professor
Bhaer var derinne, och medan han stälde i ordning
sina böcker, såg jag riktigt noga på honom. Han
hade ett regelbundet utseende — temligen fet och
med brunt hår,. som stod i alla riktningar, tjockt
skägg, löjlig näsa, utomordentligt goda ögon, till hvilka
jag aldrig sett maken, och en präktig stämma, som
gör ens röra godt att höra efter vårt skarpa eller
klanglösa prat. Hans kläder voro” tarfliga, hän-
derna stora, och i ansigtet fanns ej ett enda vackert
drag med undantag af hans vackra tänder, och likväl
tyckte jag om honom, ty han hade ett vackert hufvud.
Hans” linne var utmärkt fint, och han såg ut som en
gentleman, fastän två knappar voro ur hans rock
och den ena skon lappad. Fastän han gnolade, var
likväl hans utseende allvarsamt, och jag såg honom
ej småle, förrän han gick bort till fönstret och vände
hyåacinthäckarne mot solen och strök katten, hvilken
mottog honom som en gammal vän. I detsamma
knackade någon på dörren och han ropade med sin
starka friska stämma. i
"Herein!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
