- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
172

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172

Tolfte kapitlet.

Hjertevärk.

Hvilket Lauries motiv än hade varit, hade han
"pluggat" med- mycken framgång detta år, ty han
tog sin grad med heder och utförde sin latinska
disputation med en Philips behag och en Demosthenes’
vältalighet — så sade hans vänner. De voro alla
närvarande — åh, hvad hans farfar var stolt! Mr
och mrs March, John och Margret, Hanna och Betty,
alla fröjdade de sig öfver honom med samma upp-
riktiga beundran, på hvilken gossar icke sätta stort
värde för tillfället, och som verlden sedan aldrig
skänker dem vid någon af deras kommande triumfer.

"Jag är tvungen att dröja för den fördömda
supéns skull — men jag skall komma hem tidigt i
morgon, och ni komma ju och möta mig som vanligt,
flickor?" sade Laurie, just som han hjelpte flic-
korna upp i vagnen, sedan dagens alla nöjen voro
öfver. Han sade "flickor", men han menade Hanna
— ty hon var den enda, som hade bibehållit den
gamla vanan; hon hade ej haft hjerta att neka sin
präktige, skicklige gosse någonting, utan hon svarade
varmt:

"Jag skall komma, Lauric, i regn eller solsken,
och marschera framför er, spelande på mungiga ’ Hell,
den segrande hjelten kommer".

Lauric tackade henne med en blick, som ingaf
henne en plötslig förskräckelse. "Ah, Gud hjelpe
mig! Jag vet, att han kommer att säga någonting,
och hvad skall jag då göra?" tänkte hon.

Aftonbetraktelser och morgonarbete hade i någon
mån mildrat hennes farhågor, och dessutom hade hon
beslutat att icke vara så fåfäng och inbilla sig, att
folk ämnade fria till henne, då hon gifvit dem alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free