Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
möjliga upplysningar om hvad hennes svar skulle
bli; derför begaf hon sig på väg vid den bestämda
tiden och hoppades, att Laurie icke skulle tvinga
henne att såra hans stackars ömma känslor. En liten
pånelsning hos Margret och en uppfriskande lekstund
med Daisy och Demijohn stärkte henne än ytterligare
för téte & téten, men då hon såg en lång figur visa sig
på långt afstånd, kände hon den starkaste lust att
vända om och springa tillbaka. .
«Hvar är mungigan, Hanna?" utropade Lauric,
så snart han kom inom hörhåll.
«Jag glömde den!" svarade Hanna, som åter
hemtade mod, ty denna helsning kunde icke kallas
älskarlik.
Vid sådane här tillfällen brukade hon alltid taga
hans arm; men nu gjorde hon det ej, och han be-
klagade sig icke -— hvilket var ett dåligt tecken —
utan började hastigt tala om alla möjliga slags all-
dagliga ämnen, tills de hade vikit af landsvägen och
kommit in på den lilla gångstigen, som förde hemåt
genom en liten skogsdunge. För att frälsa samtalet
från en af dessa tryckande pauser, till hvilka det
var nära att öfvergå, sade Hanna hastigt:
«Nu måste ni taga er en riktigt bra och lång
hvilodag!’"’
«Ja, det ämnar jag göra.”
Någonting i hans beslutsamma ton kom Hanna
att hastigt se upp, och då fann hon, att han såg ned
på henne med ett uttryck, som öfvertygade henne,
att det fruktade ögonblicket var kommet, och det
gjorde, att hon räckte ut sin hand med ett bedjande:
«Nej, Laurie — var god gör det ej!”
«Jo, jag vill, och ni måste höra mig. Det tjenar
till ingenting, Hanna, ty vi måste förstå hvarandra,
och ju förr det sker, desto bättre för oss begge,"
svarade han, i det han med ens blef både röd och
ifrig.
Säg hvad ni vill då, jag skall höra på,” sade
Hanna med ett slags förtvifladt tålamod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
