Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
<Hvad för en gammal man?" frågade Hanna,
som trodde, att han menade sin farfar.
«Den fördömde professorn, om hvilken ni alltid
skref. Om ni säger, att ni älskar honom, så vet jag,
att jag kommer att göra någonting förtvifladt —
och han såg ut, som om han skulle kunna hålla sitt
ord, der han stod och knöt sina händer med af vrede
gnistrande ögon.
Hanna hade stor lust att skratta, men hon hej-
dade sig och sade häftigt, ty äfven hon hade blifvit
retad af allt detta:
«Svär inte, Laurie! Han är hvarken gammal
eller någon dålig menniska, utan god och vänlig och
den bäste vän jag har fått — näst er. Var så god
och bli nu inte ursinnig igen! Jag vill vara vänlig,
men jag vet, att jag skall bli ond, om ni skymfar
min professor. Jag har ej det minsta tänkt på att
hvarken älska honom eller någon annan."
«Men ni skall snart göra det, och hvad skall det
då bli af mig?”
«Ni skall också älska någon annan — lik en
förståndig gosse — och glömma alla dessa/ledsam-
heter.”
«Jag kan inte älska någon annan, och jag skall
aldrig glömma er, Hanna, nej, aldrig, aldrig!" sade
han stampande för att gifva bättre eftertryck åt sina
lidelsefulla ord.
«Hvad skall jag göra med honom?" suckade
Hanna, som fann, att själsrörelser voro mera ohand-
terliga än hon hade väntat. "Ni har icke" hört, hvad
jag ville säga er. Sitt ned och lyssna, ty jag vill
verkligen handla riktigt och göra er lycklig,” sade
hon i hopp om att kunna blidka honom medelst litet
sundt förnuft — hvilket bevisade, att hon icke kände
någonting angående kärlek.
Som Laurie i hennes sista ord såg en hoppets
stråle, kastade han sig ned på gräset bredvid hennes
fötter och stödjande armen mot det nedersta steget
på stättan, såg han upp till henne med ett afbidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
