Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
ändra mina känslor, och det skulle vara en osanning
att säga, att jag skall göra det, då jag icke kan."
«Är detta verkligen sant, Hanna?"
Han tystnade tvärt, och just som han framstälde
frågan, fattade han hennes begge händer och betrak-
tade henne med en blick, som hon icke snart glömde.
«Ja, fullkomligt sant, min vän!”
De voro nu i skogsdungen strax bredvid stättan,
och då de sista orden långsamt gingo öfver Hannas
läppar, släppte Laurie hennes händer och vände sig
om, liksom för att gå vidare, men för första gången
i hans lif var detta stängsel honom för svårt att stiga
öfver, derför lade han sitt hufvud på den mossiga
stolpen och stod så stilla, att Hanna blef förskräckt.
«0, Laurie, jag är så ledsen, så förtvifladt ledsen,
att jag kunde döda mig, om det gjorde er något godt!
Jag önskar, att ni ej ville taga det så svårt, ty jag
kan inte hjelpa det. Ni vet ju, att det är omöjligt
för menniskor att förmå sig att älska andra menniskor,
om de icke göra det förut,” utropade Hanna helt
oartigt, men ångerfullt, just som hon sakta klappade
honom på skuldran, påminnande sig den tid, då han
för länge sedan hade tröstat henne.
<Tbland göra de det, sade en mumlande röst
från stolpen.
«Jag tror likväl inte, att det är den rätta slags
kärleken, och jag vill alldeles inte försöka den," var
det bestämda svaret.
Det uppstod en lång tystnad, under det en kol-
trast gladt sjöng i pilen vid floden, och det höga
gräset prasslade för vinden. MHastigt sade Hanna
mycket allvarsamt, just som hon satte sig på ett af
stegen på stättan:
sLaurie, jag vill tala om någonting för er."
sSäg mig inte det, Hanna! I detta ögonblick
kan jag inte bära det!”
«Hvad skall jag inte säga?" frågade hön, för-
undrande sig öfver hans häftighet.
«Att ni älskar den der gamle mannen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
