Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
så kort tid. Hanna drog ett djupt andetag och knäppte
upp händerna, under det hon såg efter den stackars
gossen, som försökte bekämpa sorgen, som han bar i
sitt hjerta.
«Detta skall göra honom godt, och han skall åter-
vända hem i en så mild och ångerfull sinnesstämning,
att jag icke vågar se honom,” sade hon. Under det
hon långsamt återvände hem, kände hon, som om hon
hade mördat någon oskyldig varelse och begrafvit
honom under löfven.
Nu måste jag gå och ställa om, att mr Laurence
blir mycket god mot min stackars gosse,” fortfor hon.
Hvad jag önskar, att han skulle älska Betty; kanske
att han kan göra det med tiden, men jag tror nästan,
att jag misstog mig på henne. Åh, min Gud! hur
kunna flickor tycka om att hafva älskare och sedan
ge dem korgen? Jag tycker det är förfärligt!”
Som hon var öfvertygad, att ingen kunde utföra
saken så bra som hon sjelf, gick hon direkte till mr
Laurence och berättade honom helt uppriktigt den
svåra historien, men blef sedan så förbi och grät så
förskräckligt öfver sin egen känslolöshet, att den
vänlige gamle herrn — fastän i hög grad sviken i
sina förhoppningar — icke sade ett enda förebrående
ord. Det var svårt för honom att begripa, hur någon
flicka kunde låta bli att älska Laurie, och han hoppades,
att hon skulle ändra sig, men han visste långt bättre
än Hanna, att kärleken icke låter befalla sig, derför
skakade han sorgsen på hufvudet och beslöt att föra
sin gosse ur faran, ty den häftige ungherrens af-
skedsord till Hanna hade oroat honom mera än han
ville tillstå.
Laurie kom hem alldeles uttröttad, men fullkom-
ligt lugn. Hans farfar tog emot honom, som om han
ej känt till hvad som passerat och fortfor en lång
stund att med mycken framgång spela okunnig. Men
då de sulto tillsammans i skymningen — just den
tid, af hvilken de så mycket brukade njuta — var
det svårt för den gamle mannen att som vanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
