Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
mycket för att på minsta vis brådska med att upp-
offra den för någon dödlig menniska.’
«Jag känner detta bättre!" inföll Laurie. "Ni
tror så nu, men det skall komma en tid, då ni vill -
bry er om någon, och ni skall älska honom förfärligt
och lefva och dö för honom. Jag vet, att ni skall
älska så — det är ert sätt — och jag får stå bred-
vid och se på...” och den förtviflade älskaren kastade
sin hatt på marken med en åtbörd, som skulle varit
komisk, om ej hans ansigte varit så tragiskt.
<Ja, jag vill lefva och dö för honom, om han
kommer och förmår mig mot min vilja att älska sig, och
ni måste bära det, så godt ni kan," utropade Hanna,
som förlorade allt tålamod med den stackars Laurie,
<Jag har gjort mitt bästa, men ni vill inte vara för-
nuftig, och det är sjelfviskt af er att hålla på att
plåga mig för att få, hvad jag inte kan gifva. Jag
skall alltid hålla af er — hålla af er innerligt som
vän — men jag vill aldrig gifta mig med er — och
ju förr ni tror detta, desto bättre för oss begge —
se så, nu är det sagdt.”
Detta tal var som att tända eld på krut. Laurie
såg på henne ett ögonblick, liksom han ej rigtigt
vetat, hvad han skulle taga sig till, men sedan vände
han sig häftigt bort och sade med en förtviflad röst:
<Ni kommer nog att få sörja någon gång, Hanna.”
<Ack, hvart går ni?" utropade Hanna, ty hans
ansigte förskräckte henne.
<A+t fanders!" var det tröstande svaret.
Under några minuter stod Hannas hjerta stilla,
då han svängde sig nedför banken utmed floden;
men det fordras mycket vansinne, synd eller elände,
för att en ung man skulle taga lifvet af sig, och
Laurie : hörde ej till det veka slaget, som besegras
af en enda motgång. Han tänkte inte alls på någon
melodramatisk doppning, men någon blind instinkt för-
mådde honom att kasta hatt och rock i båten och
ro bort af alla krafter och med sådan fart, att han
aldrig vid någon kapprodd rott uppför fioden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
