Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Olik de flesta olycklige talade han aldrig om
sin obesvarade kärlek och tillät ingen — icke ens
mrs March — att försöka trösta honom eller visa
honom något deltagande. Detta vari visst hänseende
en lättnad för hans vänner, men de veckor, som för-
flöto, innan han reste, voro mycket otrefliga, och alla
gladde sig åt, att "den stackars gossen skulle få resa
bort för att glömma sin sorg och återkomma lycklig".
Han smålog naturligtvis helt dystert åt deras för-
blindelse och lät den passera med den sorgsna öfver-
lägsenheten hos en person, som känner, att hans
trohet, liksom hans kärlek, är oföränderlig.
Då skilsmessan kom, låtsade han vara mycket
glad för att dölja vissa förargliga rörelser, som tycktes
vilja tränga sig fram. Likväl kunde han icke narra
dem med sin glädtighet, fastän de för hans skull
sökte låtsa, som de hade trott på den, hvilket
gjorde, att allt gick bra, tills mrs March med en
hviskning, full af moderlig oro, kom och kysste ho-
nom; då kände han, att det var nära slut med modet,
och han måste i största hast om mna dem allesam-
mans — han glömde icke ens den bedröfvade Elsa
— och sedan sprang han nedför trapporna, som om
det gällt hans lif. Ett ögonblick derefter sprang
äfven Hanna ned för att vifta åt honom med handen,
i fall han skulle vända sig om. Han såg sig om,
kom tillbaka, slog armarne omkring henne, der hon
stod ett trappsteg öfver honom och såg på henne
med ett ansigte, som gjorde hans korta bön både
vältalig och rörande:
«OO, Hanna! kan ni ej?"
«Kära Laurie, jag önskar, att jag kunde!”
Detta var allt, med undantag af en liten paus;
sedan rätade Laurie på sig och sade:
«Då är det afgjordt och vi skola icke tänka på
det vidare," och utan att säga ett ord mera, gick
han sin väg.
Ack, men allt var ej afgjordt och Hanna tänkte
på det; ty medan det lockiga hufvudet ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
