Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
efter hennes hårda svar hvilade på hennes arm, kände
hon som om hon hade genomborrat sin bästa vän,
och då han gick ifrån henne utan att se sig om, så
visste hon, att gossen Laurie aldrig skulle komma
tillbaka.
Trettonde kapitlet.
Bettys hemlighet.
Då Hanna kom hem på våren, hade hon blifvit
förskräckt öfver Bettys förändrade utseende; men
ingen talade om det eller tycktes gifva akt derpå,
ty det bade kommit så småningom, att det ej väckt
någon oro hos dem, som sågo henne dagligen, men
för de ögon, som blifvit skärpta genom frånvaron,
var det mycket tydligt, och en tung börda lade sig
på Hannas hjerta, då hon såg systerns ansigte. Det
var icke blekare, men magrare än på hösten, men
likväl var det någonting så egendomligt och genom-
skinligt i hennes utseende, som om det dödliga lång-
samt höll på att förädlas, och det odödliga skimrat
fram genom den bräckliga kroppshyddan med en
obeskrifligt rörande skönhet. Hanna såg och kände
detta, men sade ingenting då, och snart hade det
första intrycket förlorat mycket af sin kraft, ty Betty
tycktes vara lycklig — ingen syntes betvifla, att hon
var bättre, och snart glömde Hanna, för andra om-
sorgers skull, sin oro för Betty. |
Men då Laurie var rest, och det åter blef lugn
igen, återkom hennes obestämda ängslan och förföljde
henne ständigt. Hon hade bekänt sina synder och
blifvit förlåten; men då hon visade sina sparpenningar
och föreslog en utflykt till bergen, tackade -Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
