Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
af honom, ty han är så god mot mig, och jag kan ej
annat än tycka om honom. Men han skulle aldrig
kunna bli någonting annat för mig, än min bror, och
det hoppas jag också, att han med all säkerhet skall
bli med tiden."
«Icke genom mig," sade Hanna bestämdt. «Han
har Amy qvar, och hon skulle passa honom förträffligt
— men jag har icke någon håg för sådana saker nu.
Jag bryr mig icke om hvad det blir af någon men-
niska mer än dig, Betty, och du måste bli bra.”
«Jag ville det också — o, så gernal Jag för-
söker, men för hvar dag blir jag svagare och känner
med säkerhet, att jag aldrig skall bli frisk igen. Det
är likt tidvattnet, då det vänder, går det långsamt,
men kan inte hejdas." .
«Det skall hejdas — ditt tidvatten får ej vända
så snart — nitton år är för ungt, Betty, jag kan inte
låta dig gå bort. Jag vill arbeta, bedja och sträfva
emot detta, och i trots af allt skall jag hålla dig
qvar, ty det måste finnas något medel — det kan
icke vara för sent. Gud kan icke vara så grym,
som att taga dig ifrån mig," utropade den stackars
Hanna upproriskt, ty hennes sinne var långt ifrån
lika religiöst undergifvet som Bettys.
Enkla, uppriktiga menniskor tala sällan om sin
gudsfruktan, utan den visar sig snarare i handlingar
än i ord, och har långt större inflytande än predik-
ningar och bedyranden. Betty kunde ej resonnera
öfver eller förklara tron, som gaf henne mod och
tålamod att afstå från lifvet och med glädje förbida
döden. Lik ett förtroendefullt barn gjorde hon inga
frågor, utan öfverlemnade allt åt Gud och naturen,
allas vår fader och moder, och var fullt säker, att
de, och endast de, kunde lära och styrka hjerta och
sinne för detta och det tillkommande lifvet. Hon till-
rättavisade icke Hanna med heliga talesätt, utan älskade
henne endast desto mera för hennes lidelsefulla kär- -
leks skull och fästade sig än innerligare vid denna
dyra menniskokärlek, från hvilken vår Fader aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
