- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
191

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191

har ämnat att afhålla oss, utan genom hvilken han
drager oss närmare till sig. Hon kunde ej säga:
"Jag är glad att få gå bort," ty lifvet var mycket
ljufligt för henne, hon kunde blott sucka: "Jag skall
försöka att vara nöjd", och under tiden höll hon sig
fast vid Hanna, och så kom den första bittra vågen
utaf den stora sorgen och slog öfver dem begge.

Efter en stund sade Betty med återvunnet lugn:

"Du skall berätta dem detta, då vi komma hem."

«Jag tror, att de skola se det utan ord," suckade
Hanna; ty nu föreföll det henne, som om Betty för-
ändrades med hvar dag.

«Kanske de icke göra det, ty jag har hört, att
just de, som älska oss mest, ofta äro blinda i sådane
saker, och om de ej skulle se det, skall du tala om
det för dem i mitt ställe. Jag vill ej ha några hem-
ligheter, och det är bäst att bereda dem. Margret
har John och barnen, som trösta henne, men du
måste vara den, som tröstar pappa och mamma, vill
du icke det?"

«Jo, om jag kan. Men, Betty, jag har ännu
icke uppgifvit allt hopp. Jag börjar tro, att det är
en sjuklig fantasi, och du får inte tro, att det är så
farligt," sade Hanna, som försökte att tala gladt.

Betty låg ett ögonblick och funderade, sedan
sade hon på sitt lugna sätt:

"Jag vet ej, huru jag skall uttrycka mig och
skulle ej försöka att förklara hvad jag menar, för
någon annan än dig, ty jag kan ej yttra det till
någon annan än min gamla Hanna. Men jag ville
endast säga, att jag har en känsla, att det aldrig var
ämnadt, att jag skulle lefva längre. Jag är ej lik
er andra, jag har aldrig gjort upp några planer an-
gående hvad jag skulle göra, då jag blef stor, jag har
aldrig tänkt på att bli gift, som ni annars gjorde.
Jag har aldrig kunnat tänka på mig annorlunda än
som den lilla dumma Betty, som trafvade omkring
der hemma och ej kunde vara till någon nytta utom
der. Jag har aldrig velat resa bort, och nu är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free