Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
helt prydligt genomgå en kotiljong, medan hon under
hela tiden kände, som om hon med förtjusning skulle
kunnat dansa tarantellan. Laurie afstod Amy åt den
"lille vackre gossen" och gick för att göra sin upp-
vaktning hos Florence utan att förut hafva tillför-
säkrat Amy om alla de kommande fröjderna, hvilken
oförsvarliga brist på förtänksamhet på ett lämpligt
sätt blef straffad dermed, att hon genast lofvade bort
alla danser före supén, men ämnade i hemlighet göra
ett undantag, i fall han visade något tecken till ånger.
Med låtsad tillfredsställelse visade hon honom sin
balbok, då han gick omkring i balsalen i stället för
att genast rusa fram till henne och bedja om nästa
dans, som var en utmärkt polka-mazurka, men hans
artigt uttalade ledsnad narrade henne ej, och då hon
galopperade bort med grefven, såg hon Laurie sätta sig
bredvid mrs Carrol med ett verkligt uttryck af lättnad.
Detta var oförlåtligt, och Amy brydde sig icke
om honom på en lång stund, utan sade blott då och
då ett ord till honom, då hon kom till sin tant mellan
dansarne, för att få ett ögonblicks hvila eller en nöd-
vändig knappnål. Hennes vrede gjorde likväl god
verkan, ty hon dolde den under en leende yta och
tycktes vara ovanligt glad och strålande. Lauries öga
följde henne med nöje, ty hon hvarken hoppade eller
flängde, utan dansade med Hf och behag och gjorde
detta förtjusande tidsfördrif till hvad det skulle vara.
Han började helt naturligt studera henne från denna
nya synpunkt; och innan gvällen var halfliden hade
han kommit till den slutsatsen, att "lilla Amy" skulle
bli en mycket förtjusande qvinna.
Det var en mycket liflig bal, ty snart blefvo de
allesammans sällskapslika, och julglädjen gjorde allas
ansigten strålande, deras hjertan lyckliga och hälarne
lätta. Musikanterna spelade, blåste och trummade,
som om de njutit af att göra musik; alla dansande,
som kunde dansa, och de, som icke kunde göra det,
beundrade sina grannar med ovanlig värma. Det var
svart i salen af medlemmar hörande till familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
