- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
206

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

Davis, och de många medlemmarne af familjen
Jones hoppade omkring som en flock unga giraffer.
Den gyllene sekreteraren flög genom salen som en
meteor och dansade med en elegant fransyska, som
matt-belade golfvet med sitt ljusröda sidensläp. Den
durchlauchtige teutonen fick till sin stora lycka reda
på supébordet och åt der grundligt utaf hvarje rätt,
som stod på matsedeln och gjorde uppassarne för-
tviflade genom de förödelser, som han anstälde. Men
kejsarens vän höljde sig med ära, ty han dansade
allting — hvilket han gjorde antingen han kunde
eller ej — och anförde impromptu-pirouetter, då turerna
förbryllade honom. Den stolte mannens pojkaktiga
uppsluppenhet var komisk att skåda, ty ehuru han
hade "full vigt", hoppade han likväl som en kautschuk-
boll. Han sprang, han flög, han dansade; hans an-
sigte glödde, hans kala hufvud sken, hans frackskört
flögo vildt, hans lackerade skor riktigt blänkte i luften,
och då musiken tystnade, torkade han svettdropparne
ur pannan och kom strålande mot de dansande som
en fransk pickwick utan glasögon.

Amy och hennes polack utmärkte sig för lika
mycken hänförelse, men hos dem skedde det med
långt behagligare smidighet, och ofrivilligt stampade
Laurie takten till den rytmiska höjningen och sänk-
ningen af de hvita skorna, då de outtröttligt flögo
förbi, liksom de varit bevingade. Då den lille Vladi-
mir slutligen tog afsked af henne med försäkringar om
”huru otröstlig han var, som nödgades gå så tidigt",
var hon hågad att hvila för att se, huru hennes
affällige riddare hade burit sitt straff.

Det hade han uthärdat på ett utmärkt sätt, ty
vid tjugotre års ålder finna förkolnade känslor en
balsam i vänners sällskap, och unga nerver börja
gerna att vibrera, ungt blod att dansa och lifliga
spänstiga andar att röra sig, då de komma under
den förtrollning, som skönhet, ljus, musik och lif och
rörelse medföra, Laurie såg helt vaken ut, då han
steg upp för att lemna Amy sin plats, och då han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free