Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
smickrande som helst — utaf främlingar var hälften
så angenäm, som den systerliga beundran, hvilken
flickorna hemma egnade honom. Amy brukade aldrig
kela så mycket med honom som de andra, men nu
var hon glad att träffa honom och höll sig ständigt
till honom, emedan hon kände, att han var en repre-
sentant af den kära familj, efter hvilken hon längtade
mera än hon ville erkänna. De hade naturligtvis
gtort nöje af hvarandras sällskap och voro mycket
tillsammans — de redo, promenerade, dansade eller
förstörde tiden, ty i Nizza kan ingen vara mycket
flitig under den glada säsongen. Men under det de
tycktes roa sig på det mest bekymmerslösa sätt,
gjorde de halft medvetet upptäckter och bildade sig
omdömen angående hvarandra. För hvar dag steg
Amy i sin väns aktning, men han sjönk i hennes,
och båda två insågo detta, innan ännu ett ord blifvit
sagdt. Amy försökte att behaga och lyckades, ty
hon var tacksam för de många nöjen, han beredde
henne, och hon återbetalade honom med små, tjen-
ster, åt hvilka qvinliga qvinnor förstå att gifva ett
obeskrifligt behag. Laurie gjorde aldrig något slags
försök, utan lät sig drifvas framåt så beqvämt som
möjligt och försökte att glömma och kände att alla
qvinnor voro skyldiga honom ett vänligt ord. emedan
en hade varit kall mot honom. Det kostade honom
intet bemödande att vara frikostig, och han skulle
gifvit Amy allt glitter i Nizza, om hon hade velat
taga emot det; men på samma gång kände han, att
han ej kunde förändra den tanke, som hon höll på
att få om honom, och han nästan fruktade de genom-
trängande blå ögonen, som tycktes gifva akt på honom
med en halft bedröfvad, halft föraktlig förvåning.
"Alla de andra hafva för hela dagen rest till
Monaco; jag föredrog att stanna hemma och skrifva
bref. Just nu har jag slutat dem och ämnar mig till
Valrosa för att göra utkast; vill ni följa med?« frå-
gade Amy, just som hon träffade Laurie, då han som
vanligt tittade in vid middagstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
