- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
240

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

er farfars skull. Det skulle varit en skam, om ni
hade, misslyckats efter att ha förstört så mycket tid
oeh penningar, och i synnerhet som hvar och en visste,
att ni kunde taga en utmärkt grad."

"Ni må säga hvad ni vill, så misslyckades jag,
så snart Hanna icke ville älska mig," svarade Lau-
rie i det han i en förtviflad ställning lutade hufyu-

det mot handen.

"Nej det gjorde ni icke, och när det kommer till
slutet, skall ni icke säga så — ty det gjorde er godt
och bevisade, att ni kunde uträtta någonting, om ni
blott försökte. Och om ni nu endast ville företaga
er något annat arbete af hvad slag som helst, så skulle
ni snart bli samme lycklige och hjertlige Laurie som
förr och glömma er sorg."

Det är omöjligt!"

«Försök först och döm sedan! Ni behöfver ej
rycka på axlarne och tänka: Hvad kan hon veta
om sådane saker! Jag gör visst icke anspråk på att
vara vis, men jag gör mina iakttagelser och ser myc-
ket mera än hvad ni anar. Andra menniskors erfa-
renhet och obetänksamhet intressera mig, och fastän
jag ej kan förklara hvarför, kommer jag likväl i håg
dem och begagnar mig deraf till min egen nytta.
Älska Hanna så länge ni lefver — om ni så vill —
men låt icke denna kärlek förstöra er, ty det är syn-
digt att bortkasta så många goda gålvor blott derför,
att ni ej kan få just den enda, som ni vill ha. Så
— nu skall jag icke lexa upp er mera, ty jag vet,
att ni skall vakna upp och bli en man trots denna
hårdhjertade flicka."

Under flere minuter voro begge tysta. Laurie
satt och vred på den lille ringen, och Amy gjorde de
sista dragen på sin i hast utförda teckning, på hvilken
hon arbetat, medan hon talade. Hastigt lade hon den
på hans knä, i det hon endast sade:

"Hur tycker ni om den?"

Han såg på den, sedan smålog han — hvilket
han icke gerna kunde låta bli att göra, ty den var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free