Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
förträffligt utförd. Den långa lata figuren på gräset,
med sorglöst ansigte, halfslutna ögon och i ena ham-
den en cigarr, från hvilken den lilla rökkransen
uppsteg, som ringlade kring drömmarens hufvud.
sHvad ni ritar väll" utropade han med verklig
förvåning och nöje öfver hennes skicklighet och tillade”
med ett halft skratt:
«Ja, detta är jag."
«Som ni nu är — detta är som ni var", tillade
Amy och lade en annan teckning bredvid den han höll.
Denna var icke fullt så bra utförd, men det fanns
lif och själ i den, hvilket utplånade många fel, och
den återkallade det förflutna så lifligt, att en hastig
förändring kom öfver den unge mannens ansigte,
under det han såg på den. Det var blott en i hast
utförd teckning af Laurie tämjande en häst. Hatt
och rock voro aftagna, och hvarje bit af den hand-
lande figuren, det beslutsamma ansigtet och den befal-
lande stälningen var full af kraft och vilja. Det
vackra djuret, som just blifvit besegradt, stod med
krökt hals under den hårdt tilldragna tygeln och
skrapade otåligt med foten i marken och med öronen
uppresta liksom för att lyssna efter den röst, som
betvingat det. I den tofviga manen, i ryttarens
oordnade hår och upprätta stälning låg det något, som
häntydde på en hastigt hämmad rörelse af styrka,
mod och ungdomlig glädje, som skarpt bröt af mot det
lättjefulla behaget i "Dolce far niente"-teckningen.
Laurie sade ingenting; men under det hans öga gick
från den ena till den andra, såg Amy honom rodna
och hårdt sluta läpparne tillsammans, liksom om han
läst och mottagit lexan, som hon hade gifvit honom.
Detta tillfredsstälde henne och utan att vänta på, att
han skulle tala, sade hon på sitt mest lifliga sätt:
Kommer ni ihåg den dagen, då ni spelade "Rarey"
med Puck och vi alla sågo på? Margret och Betty
voro förskräckta, men Hanna klappade händerna och
dansade, och jag salt på staketet och ritade af er.
Jag famn den der teckningen i min portfölj härom
Aleott. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
