Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
dyster förmörkelse i en klar själ — det unga lifvets
kamp mot döden; men begge voro, Gud ske lof, korta,
och sedan, då det naturliga motståndet var öfver,
återvände den gamla friden skönare än någonsin.
Allt efter som Bettys svaga kropp dukade under, blet
hennes själ starkare och fastän hon talade föga, kände
likväl de, som voro omkring henne, att hon var
färdig och sågo att den första pilgrimen, som blef
kallad, äfven var den mest resfärdige, och väntade med
henne på stranden för att försöka se, då den "Ski-
nande" skulle komma för att emottaga henne, då hon
farit öfver floden.
Hanna lemnade aldrig Betty, sedan hon hört
henne säga: «Jag känner mig starkare, då du är här."
Hon sof på en bädd i rummet, vakade ofta för att
lägga på elden eller ge mat åt, lyfta eller passa upp
den tåliga varelsen, som sällan begärde någonting och
som "försökte att icke vara någon till besvär." Hela
dagen vistades Hanna i Bettys rum, och hon var
stoltare öfver att Betty valt henne till sköterska, än
hon var öfver hvarje annan hedersbetygelse, som
någonsin blifvit henne tilldelad under hennes lit. Dessa
stunder voro dyrbara och nyttiga för Hanna, ty nu
mottog hennes hjerta den lärdom, som det behöfde;
lexor i tålamod blefvo henne så mildt meddelade, att
hon ej kunde underlåta att lära sig dem; framför allt
barmhertighet, denna kärleksfulla anda, som kan förlåta
och verkligt glömma ovänlighet, denna hörsamhet
för dygdens bud, som gör det svåraste lätt och denna
uppriktiga tro, som ingenting fruktar, utan tror
obetingadt.
Hanna fann ofta, då hon vaknade, Betty läsande
i sin lilla slitna bok eller hörde henne sakta sjunga
för att förkorta den sömnlösa natten, eller ock såg
hon henne luta ansigtet mot händerna, medan lång-
samma tårar droppade ned mellan de genomskinliga
fingrarne. Hanna brukade ligga och ge akt på henne
med tankar, som voro alltför djupa för tårar, ty
hon kände, att Betty på sitt enkla oegennyttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
