Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
att hon aldrig ville höra ordet "kärlek" mera. $Se-
dan bad hon honom bli lycklig med någon annan,
men alltid bevara en liten vrå i sitt hjerta för hans
innerligt tillgifna syster Hanna. I ett postskriptum
bad hon honom icke berätta för Amy, att Betty var
sämre, ty Amy skulle komma hem på våren och der-
för borde man icke göra henne ledsen under den åter-
stående tiden hon var borta, ty om så var Guds vilja,
att Betty skulle gå bort, så kom den underrättelsen
tids nog, derför skulle Laurie blott skrifva ofta till
Amy och icke låta henne känna sig ensam, hemsjuk
eller ängslig.
«Det vill jag genast göra. Stackars lilla flicka,
jag är rädd att det blir en sorglig hemresa för henne,”
och med dessa ord öppnade Laurie sin pulpet, liksom
om skrifningen till Amy hade varit det passande
slutet på meningen, som han för några veckor sedan
lemnade ofullbordad.
Men han skref icke brefvet den dagen, ty under
det han genomsåg sina bästa papper, träffade han på
någonting, som förändrade hans beslut. I en låda i
pulpeten fann han instoppade, ibland räkningar och
affärspapper af olika slag, flere af Hannas bref, och
i en annan låda träffade han på tre biljetter från
Amy, omsorgsfullt hopbundna med ett af hennes blå
band och ljuft påminnande om de små döda rosorna,
som lågo inuti. Med en halft ångerfull, halft road
min plockade han upp alla hennes bref, slätade ut
dem, vek ihop dem och lade nätt in dem i en liten
låda i pulpeten, derefter stod han ett ögonblick och
vred tankfullt ringen på fingret, sedan drog han
långsamt af den och lade in den med brefven, läste
igen lådan och gick ut att höra högmessan i Stefans-
kyrkan, ty han kände som om han hade varit med
på en begrafning; och, fastän han icke var öfver-
väldigad af sorg, tycktes detta likväl vara ett mera
passande sätt att sålunda tillbringa det återstående
af dagen, än att skrifva bref till unga förtjusande
damer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
