Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Brefvet blef likväl snart afskickadt, och straxt
besvaradt, ty Amy var hemsjuk och tillstod detta på
det mest förtjusande och förtroliga sätt. Brefvexlingen
blef ytterst liflig, bref flögo fram och tillbaka med
punktlig regelbundenhet under hela början af våren.
Laurie sålde sina byster, gjorde fidibusar af sin
opera och återvände till Paris i hopp att någon snart
skulle komma dit. Han längtade ursinnigt till Nizza,
men ville inte resa dit, förrän han blef ombedd att
fara, och Amy ville icke be honom, ty just då hade
hon haft sina egna små erfarenhetsrön, som gjorde,
att hon helst önskade undvika "vår gosses" besyn-
nerliga ögon.
Fredrik Vaughan hade kommit tillbaka och fram-
stält den frågan, på hvilken hon en gång så bestämdt
hade ämnat svara: "Ja, tack"; men nu svarade hon:
«Nej, tack’, och detta sade hon mildt, men fast, ty,
då det kom till stycket, hade hon icke längre mod,
emedan hon fann, att det fordrades någonting mera
än blott penningar och en stälning för att tillfreds-
ställa den nya längtan, som gjorde hennes hjerta så
fullt af ömma förhoppningar och farhågor. Orden
«Fredrik är en god gosse, men alls icke den man,
som jag trodde ni skulle kunna älska för alltid," och
Lauries ansigte, då han uttalade dem, återkommo
lika envist för hennes minne som hennes egna, då
hon med blickar, om än icke med ord, sade: "jag
ämnar gifta mig för penningars skull." Det gjorde
henne ledsen att minnas detta nu, och hon önskade,
att hon varit i stånd att återtaga hvad hon sagt, ty
det lät så oqvinligt. Hon ville icke, att Laurie skulle
anse henne för en hjertlös, verldslig varelse. Nu brydde
hon sig icke hälften så mycket om att vara en bal-
drottning, men desto mera att bli en älskvärd qvinna;
det gladde henne, att han icke afskydde henne för
alla de rysliga saker, som hon sagt honom, utan
upptog dem så snällt och var vänligare mot henne
än någonsin. Hans bref voro en sådan tröst — ty
brefven från hemmet kommo så oregelbundet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
