- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
259

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

259

voro icke hälften så glädjande som hans, då de kommo.
Det var derför icke endast ett nöje, utan äfven en
pligt att besvara dem, ty den stackars gossen var
så öfvergifven och behöfde blifva omhuldad, sedan
Hanna envisades att vara så hårdhjertad mot honom.
Hon borde åtminstone ha bjudit till och försökt att
älska honom — det kunde väl icke varit så svårt
— många fickor skulle varit glada, om de haft en
så rar gosse, som tyckt om sig; men Hanna bar sig
aldrig åt som andra fickor, derför kunde man ju
ingenting annat göra än vara mycket vänlig mot
honom och behandla honom som en bror.

Om alla bröder blefvo lika väl behandlade, som
Laurie blef vid den tiden, så skulle de vara ett slägte
af långt lyckligare varelser än hvad de äro. Amy ban-
nade honom aldrig numera; hon frågade honom till råds
om allting, hon var intresserad för allt hvad han gjorde,
begåfvade honom med små förtjusande presenter, som
hon sjelf gjort, och två gånger i veckan skref hon
bref till honom, fulla af lifliga berättelser, systerliga
förtroenden, och fängslande skildringar på de vackra
scenerna omkring henne. Som få bröder blifva så
ärade, att deras bref tå ligga i systrarnes fickor för
att blifva flitigt lästa och omlästa, gråtna öfver, då
de äro korta, kyssta, då de äro långa och omsorgs
fullt gömda, som dyrbara skatter, så vilja vi visst
icke låta påskina, att Amy gjorde något af dessa för-
tjusta och galna tilltag. Men nog blef hon en smula
blek och tankfull denna vår, förlorade i hög grad
smaken för sällskapslifvet och gick mycket ofta ut
ensam för att rita af ställen, men hade aldrig mycket
att visa, då hon kom hem, utan hade troligen stu-
derat naturen i stället, under det hon timtals satt på
terrassen i Valrosa med händerna hopknäppta eller
ock helt frånvarande tecknade någon fantasibild, som
kom för henne, såsom till exempel en tapper riddare,
uthuggen på en grafsten, en ung man sofvande i
gräset, med hatten öfver ögonen, eller en flicka med
långa lockar och klädd i en elegant baldrägt, pro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free