Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
blott en, höllo årorna takt och båten gled lätt genom
vattnet.
"Hvad vi ro väl tillsammans," sade Amy, som
just i detta ögonblick icke längre kunde fördraga
tystnaden.
"Så väl, att jag önskar, att vi alltid skulle få
ro i samma båt. Vill ni det, Amy?" frågade han ömt.
"Ja, Laurie!" svarade hon sakta.
Och härvid upphörde begge att ro och omedvetet
ökade de med en liten tableau af mensklig kärlek
och lycka de "dissolving views", som återspeglade
sig i sjön,
Nittonde kapitlet.
Alldeles ensam:
Det var lätt att lofva sjelfförsakelse, då sjelf var
helt och hållet upptagen af en annan, och hjerta och
själ voro renade af ett ljuft föredöme; men då den
hjelpande rösten hade tystnat, dagens bestyr var öfver,
den älskades närvaro borta, och ingenting annat åter-
stod, än ensamhet och sorg, då fann Hanna, att det
var mycket svårt att hålla sitt löfte. Huru skulle
hon kunna "trösta fader och moder", då hennes eget
hjerta förtärdes af en ständig längtan efter systern?
Huru kunde hon göra "hemmet gladt", då allt dess
ljus, värme och skönhet tycktes hafva öfvergifvit det,
då Betty lemnade det glada hemmet för det nya;
och hvar i all verlden kunde hon "finna något nyttigt,
lyckligt arbete att uträtta", som skulle intaga den
kärlekstjenstens plats, som medför sin egen be-
löning? På ett blindt, hopplöst sätt försökte hon att
uppfylla sin pligt, under det hon i hemlighet uppreste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
