Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
älskade barn; jag är säker om, att det skall göra dig
godt och roa dig ganska mycket."
«Jag tror ej, att jag kan skrifva;" men Hanna
tog fram sin skrifportfölj och började se igenom sina
half-fullbordade manuskripter.
Då modern en timme derefter förstulet tittade
in, höll Hanna på att skrifva och hade sitt svarta
förkläde på sig och ett så inspireradt utseende, att
det kom mrs March att småle, då hon sakta smög
sig bort, väl belåten med framgången af sitt råd.
Hanna visste aldrig, huru det hade skett, men någon-
ting i berättelsen, som hon då skref, gick rakt till
deras hjertan, som läste den; ty då hennes familj
hade skrattat och gråtit öfver den, skickade mr March
den — i hög grad mot Hannas vilja — till utgift
varen af en tidskrift och till hennes ytterliga förvåning
blef den icke blott köpt, utan äfven andra bidrag be-
gärda. Så snart berättelsen kom ut, fick hon bref
från flere personer, hvars beröm var en heder, tid-
ningarne tryckte af den, och främlingar, likaväl som
vänner, beundrade den. För en så liten berättelse
var detta en stor framgång, och Hanna förvånades
långt mera häröfver, än då hennes roman genast blef
både prisad och fördömd.
«Jag begriper icke hvad det kan vara i en liten
enkel berättelse som denna, som kan komma menni-
skor att berömma den så?" sade hon alldeles häpen:
«Det fins sanning uti den, Hanna — det är
hemligheten. Humor och känsla göra den lefvande,
och du har slutligen träffat på det rätta skrifsättet.
Du skref utan någon tanke på rykte eller penningar,
och inlade ditt hjerta i berättelsen. Min lilla flicka,
du har förut haft det bittra, nu kommer det ljufva.
Gör ditt bästa, och blif så lycklig, som vi äro öfver
din framgång."
«Om det är någonting sannt och godtihvad jag
skrifver, så är det icke min förtjenst, utan det är dig,
mamma, och Betty, som jag har att tacka för allt-
sammans," sade Hanna, som blef mera rörd utaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
