Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och medan hon tänkte så, log hennes vackra mun,
och i de två skära kinderna visade sig två förtrollande
gropar.
Frun hade övergått från pedagogik till att tala om
sin avlidne man, för vilken hennes beundran för vart
år blev varmare. Hon vände sig till Bert, som också
i högstämda ordalag prisade den hädangångnes stora
dygder, hans älskvärdhet, hans mångsidiga begåvning
och hans grundliga kunskaper.
— Det var en man, hos vilken edra stora planer
skulle vunnit full förståelse, sade han till Horstmann.
— Alltså har ni kommit hit till Düsseldorf med
några särskilda planer? frågade frun.
Ingenjören mumlade ett otydligt svar.
— Herr Horstmann har för avsikt att bygga en stor
järnvägsbro över Wupperfloden. Det har stått en
lång artikel om den saken i tidningen.
— Åh ja, inföll Anna, det är den där bron, som
skall kosta fyra miljoner.
Utan tvivel såg hon beundrande på ingenjören
och fortsatte:
— Det måste bli ett ståtligt verk.
— Ja, ljöd det tankedigert från Horstmann. Jag
har haft många arbeten, på vilka det varit mera att
förtjäna, men nu vill jag en gång utföra något, som
kan bli en prydnad för min hembygd?
— Är ni här från Wupper? sporde frun.
— Jag är född i Wupperdalen, som ligger i närheten
av den plats, där den skall byggas. Min fader var
smed där.
Murare eller slaktare passade ännu bättre, tänkte
Anna.
En lång stund talade man om Horstmanns planer,
varefter de båda herrarna togo avsked.
— Vi hoppas, att snart få se eder här åter, sade
frun med ett krampaktigt leende, under det hon
ovillkorligen tänkte på utmätningsmännen.
— Jag tror, att herr Horstmann hellre vill
besöka oss utan inbjudan än komma hit på en stor
bjudning, sade Anna.
Ingenjören nickade.
— Därest ni inte skulle ha något förhinder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
