- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
15

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde ni kanske titta hit ned på söndag kväll. Så
kunde ni ju berätta för oss om balen på
konstnärsföreningen.

Fru Düsbach kastade en rasande blick på Anna och
såg betänksamt på lampan, i vars behållare det ännu
fanns en smula olja. Men innan hon kunde komma
med invändningar, sade Holleder:

— Jag hoppas, att jag också blir inbjuden. Även
jag sätter värde på en stilla samvaro en
söndagskväll.

— Naturligtvis! svarade Anna. Du tillhör ju
våra gamla vänner och är alltid välkommen.

Nu sade de farväl. Då Horstmann räckte sin
väldiga hand mot Anna, såg han henne ånyo i ögonen.
Hans mörka min såg genast litet gladare ut, men
ändå fanns det något vilt och otämjt i hans utseende,
men det fårade ansiktet hade ett drag av dold
ångest och ödmjukhet, medan Anna lät sin blick vila på
honom med strålande vänlighet. Knappt hade han
vänt ryggen till, förrän hon andades djupt och
tackade för Berts handkyss med ett leende, som röjde
mycket mera än vänskap.

II.



Bert Holleder var son till den berömde, för några
år sedan avlidne genremålaren, vars tavlor från bonde-
och småborgarhem i Tyskland hade kastat glans över
Düsseldorfskolan, och som ännu intaga en ärofull plats
i gallerier och privatsamlingar. Sonen hade valt
samma levnadsbana som fadern, sedan han blivit kuggad
i officersexamen och själv frivilligt upphört med
studier till arkitekt, då dessa syntes honom alltför
långvariga och omfattande. Målarkonsten var för honom,
såsom för så många konstnärssöner blott ett tidsfördriv.
Han ägde alla möjliga talanger, men i stället för
faderns arbetsförmåga hade han ärvt sin grevliga
moders lättja och nöjeslystnad. Modern hade redan,
medan han låg i vaggan, behandlat och betraktat honom
som ett underbarn, vars rykte och berömmelse skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free