Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomträngande och ömt. När han frågade: »är ni ledig för
kotiljongen, min grefvinna?», kände jag inom mig, att
det kan gifvas andra lika härliga triumfer som att svinga
orleanska jungfruns banér eller bära en Katarina den
andras spira. Och han... den tjugotvå-årige
officeren... månde säkerligen hafva erfarit samma
känslor, då han flög fram genom salen med balens
vackraste ungmö. (Efter trettio år kan man ju våga
uttrycka sig så utan fara att blifva anklagad för
egenkärlek.) Sannolikt tänkte han: att äga dig vore bättre
än att benådas med all världens marskalkstafvar.
»Men Marta... men lilla Marta!» brummade
min tant, när han återfört mig till min plats och jag
nästan andlös kastade mig ned i min stol vid hennes
sida och därvid nästan höljde henne i ett moln af
tyll.
»Förlåt mig!... Förlåt, lilla tant!» bönföll jag
och satte mig till rätta. »Jag rår inte för det...»
»Bagatell!... Därom är icke fråga. Min
förebråelse föranledes af ditt uppförande gentemot den
där husarlöjtnanten. Du bör icke under dansen låta
draga dig sä nära intill din kavaljer. Och har du
väl någonsin sett en verklig dam se en herre in i
ögonen på det där sättet?»
En djup rodnad steg upp på mina kinder. Hade
jag gjort mig skyldig till någonting okvinnligt, till
något, som icke rätt väl anstod en kvinna? Hade väl
denne beundransvärde officer, detta praktexemplar
bland balkavaljerer och krigare fattat om mig en
ofördelaktig tanke?
En lång stund plågades jag af dessa tankar, men
under valsen och supén blef mitt hjärta lättadt, ty
»den oförliknelige» hviskade i mitt öra:
»Grefvinna!... Jag förmår icke tillbakahålla
min bekännelse. Ni måste veta det... veta det
redan i afton: jag älskar er.»
Dessa ord klingade vida angenämare i mina öron
än det mest fulländade uttryck af endast artighet,
men dansen fortgick och de snabba rörelserna
hindrade mig att tala. Jag ville svara, men min tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
