Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nekade sin tjänst. Jag måste ju ägna all
uppmärksamhet åt dansen. Ingalunda ville jag genom ett
enda felaktigt steg eller en enda rörelse, som icke
var full af behag, gifva societetens damer en
anledning att göra min person till föremål för ett samtal.
Jag hade ju så ofta hört, huru skarpa tungor de ägde,
huru bitande deras utlåtelser kunde vara, då det
gällde medlemmar af deras eget kön.
Sannolikt insåg han, att jag icke kunde svara,
så länge jag hvirflade omkring i dansen och måste
lyssna till samt rätta mina fotsteg och rörelser efter
dansmusikens stundom ganska nyckfulla takt. Han
sade för ögonblicket intet mera. Ändtligen befunno
vi oss i ett hörn af salen, där ingen obehörig
lyssnare kunde bevittna vårt samtal.
»Ändtligen!» pustade han. »Tala nu, min
grefvinna! Tala!... Hvad vågar jag hoppas?»
»Jag förstår er icke», genmälde jag; men den
gången följde jag icke sanningsbudet. Jag förstod
honom full väl. Själfva mitt högt klappande hjärta
jublade och insåg, hvarthän han ville komma.
»Kanske tror ni icke, att kärleken kan uppstå vid
första åsynen, vid första mötet, genom den första
blick, man utbyter? Hittills har jag själf ansett detta
påstående vara endast en vacker fabel, ett af dessa
slangord, som falskheten uppfunnit... Men...
men...»
»Nå, hvad menar ni?» sporde jag andlöst.
»Jo... i dag har jag erfarit, att det icke är
någon fabel, att kärleken, den mest varma och
hängifna kärleken födes under loppet af ett ögonblick.»
Hårdt... mycket hårdt klappade mitt hjärta.
Men jag teg. Jag fruktade att förråda mina känslor.
»Jag måste däran, det må nu bära eller brista»,
återtog han. »Ni eller ingen! Min lycka, mitt lif,
min död ligger i edra händer. Ni får afgöra det.
Utan er kan och vill och förmår jag icke lefva. Vill
ni blifva... blifva min?»
Nu hade han framställt en direkt fråga. Jag
måste svara. Men hvad? Jag letade i mitt minne efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
