Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva de ännu icke fått nog, de eländiga bråkmakarne.
Vi måste gifva dem ännu en läxa, och den bör blifva
eftertrycklig. Och däri ligger intet ondt, snarare en
stor fördel för oss. Vårt lombardiskt-venetianska
konungahus skall erhålla en vacker tillökning genom
det piemontesiska området. Jag skådar redan nu i
andanom den härliga triumfdag, då våra tappra bussar
hålla sitt intåg i Turin.»
»Men, min far, du talar ju, som om
krigsförklaringen redan blifvit utfärdad och alldeles som om du
funne däruti ett rikt glädjeämne. Men besinna då,
att kanske Arno måste draga ut med de andra!»
»Det skall han göra... Ack, huru afundsvärd
är han icke!...»
»Men min ångest!... Hans faror!...»
Bagatell!... Fara!... Hvad vill det säga?
Man kommer ju tillbaka äfven från kriget. Jag själf
är ju än i dag ett lefvande bevis på den sanningen.
Jag har deltagit i mer än en kampanj, ja, jag har
väl också en och annan gång blifvit sårad. Likväl ser
du mig ännu vid lif, emedan det var af en högre makt
så bestämdt, att jag icke skulle stupa hvarken för
svärd eller kula.»
Alltid samma gamla fatalistiska tänke- och
talesätt! Alltjämt samma tro på ett blindt och
oundvikligt öde! Just samma ord, som anfördes af min
make, då vi samtalade om den blifvande lefnadsbanan
för vår lille Ruru. Äfven nu tyckte jag mig däri se
ganska mycken visdom.
»Men tänk nu, om mitt regemente icke skulle blifva
utkommenderadt!» återtog Arno.
»Ack ja», utropade jag med glädje. »Det är ju
en förhoppning, hvilken ännu återstår för oss.»
»Då söker jag transport till ett annat regemente,
om sådant ligger inom möjlighetens område...»
»Visst är det möjligt», tröstade och försäkrade min
far. »Hess får öfverbefälet och han är min förtrolige
vän.»
Mitt hjärta klappade oroligt, men det oaktadt
kunde jag icke annat än erfara en viss beundran för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
