Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa båda män. Det låg någonting sublimt i det
lugn, med hvilket de talade om ett förestående
fälttåg, som om det varit fråga om endast en promenad i
lugnt och härligt sommarväder. Min hjältemodige
Arno ville (till och med om hans plikt icke tvingade
honom därtill) frivilligt draga ut mot fienden, och min
storsinnade far fann detta vara en helt naturlig sak,
hvilken han för sin del icke kunde tänka sig
annorlunda. Jag försökte fatta mod och se saken med deras
ögon. Bort med denna pjunkiga, barnsliga fruktan
och ängslan! Det gällde för mig att visa mig värdig
dessa mina kära, att låta mitt hjärta höja sig öfver alla
småsinnade tankar och egoistiska farhågor. Det gällde
att i hjärtat hafva rum endast för den tanken, den
glädjande vissheten: »min Arno är en hjälte!»
Hastigt steg jag upp från min plats, ilade till honom
och sträckte mot honom mina armar.
»Arno!... Arno!... Jag är stolt öfver dig.
Han förde mina händer till sina läppar och vände
sig om mot min far, utropande:
»Du har uppfostrat din dotter på bästa sätt, käre
svärfar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
