Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla omständigheter, alltid, allestädes hafva »vi» rätten
på vår sida.
Maj månad kom. Dess första dagar voro
lyckligtvis kalla och regniga. Ett soligt och vackert
vårväder skulle hafva verkat såsom en smärtsam
kontrast mot allt hvad som rörde sig i mitt hjärta, alla
de sorgliga känslor, alla de vemodiga tankar, som
behärskade min själ. Ty just nu var det, som
uppbrottet till krigsskådeplatsen ägde rum. Det
regemente, vid hvilket Arno blifvit anställd, marscherade
bort. Vid pass klockan sju på morgonen... ack,
hvilken natt hade icke gått före denna morgon!...
hvilken fruktansvärd natt!... inföll afskedets stund.
Om min älskling begifvit sig ut på en affärsresa eller
för att aflägga ett besök hos aflägset boende vänner
och fränder, skulle skiljmässan icke varit så
outsägligt sorglig. Hvarje skilsmässa innebär ju ett
världshaf af sorg och smärta, men... det var till krig, till
strid han gick! Han ilade bort att utsätta sig för
eldregnet från fiendens kanoner och gevär!...
Hvarför var det mig under denna natt omöjligt att
uppfatta ordet krig såsom betecknande någonting sublimt,
någonting af betydelse och värde för historien?
Hvarför väckte detta ord nu till lif endast bilder af död
och intryck af fasa?
Arno hade inslumrat. Hans andedräkt var lugn.
Ett förnöjdt och gladt uttryck hvilade öfver hans
anletsdrag. Jag hade tändt ett nytt ljus och ställt det
bakom en skärm. Jag kunde icke fördraga mörkret.
Dessutom kunde för mig ingen sömn komma i fråga
under denna sista natt. Åtminstone ville jag
betrakta hans kära anletsdrag under hela den tid, då
jag ännu hade honom i min närhet. Iklädd min
nattdräkt låg jag på vår gemensamma bädd, stödjande
armbågen mot hufvudkuddarna och med kinden
hvilande mot min hand. Så låg jag där och såg ner
på den älskades ansikte, under det att tår efter tår
banade sig väg utför mina kinder... »Huru kär,
huru dyrbar är du icke för mitt hjärta... du är
ju för mig allt. Och likväl går du nu bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
